Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orätt, icke gifva efter, så må hällre klyftan tills vidare
99 A
vara. *
Vi hafva redan må hända alt för länge sysselsatt oss
med ä-ljudets teckning, men nödgas ändock inrymma några
blad till upptagande af åtskilliga mot mötets förslag i
detta ämne riktade anmärkningar, hvilka, ehuru
hufvud-sakligen besvarade i det föregående, likväl torde på ett
ställe böra samlas och belysas, då de låna en viss vigt af
den hand, som nedskrifvit dem, och af det vetenskapliga
verk, hvari de förekomma.
Hvad vid dessa anmärkningar synnerligen måste falla
i ögonen är deras författares antagande, att mötet och
dess försvarare skulle hylla etymologien såsom
rättstaf-ningens främsta rättesnöre. Denna sällsamma
missuppfattning, som gifvit nämde författare anledning till
fler-faldiga bittra utlåtelser, hvilka vanpryda hans verk, lär
ej här tarfva någon belysning efter den redan gifna
framställningen af de allmänna grunderna för mötets* beslut.
Vi öfvergå till de gjorda inkasten.
”Uttalet är i många lägen och i mångens mun ganska
osäkert och ombytligt, icke minst i hufvudstaden,
riksspråkets och skriftspråkets medelpunkt.” **
Om det förhåller sig så, att ”Stockholmaren uttalar
ä i tid och otid”; att ”ä, sådant det ej sällan uttalas i
* Jfr Knudsen: Om tilnaermelse o. s. v. Anf. st. S. 277.
** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. ’ S. 474. (Ljudlag. S. 78.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
