- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
46

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tidskrift ”frågar språknämden, om hon kan åtaga sig att
skilja mellan é-ljud och d-ljud, hvilket han anser icke
låta sig göra, åtminstone om uttalet, ljudet skall läggas
till grund”;* och då samme författare vidare anmärker,
att det ej står till ”att genomföra ett fast system med
bestämd åtskilnad i ljudbetydelse mellan e och a\ eller
att man icke kan ”göra det omöjliga eller träffa en fast
punkt, der ingen sådan låter tänka sig”, eller att ”någon
vetenskaplig grund här ej kan läggas”: ** så fråga vi i
vår ordning endast, huru han själf kunnat efter uttalet
skilja dessa båda ljud och detta så bestämdt, att vi på
tal om nämda skilnad knappast hafva annat af nöden än
en hänvisning till hans egen utsago. Ty — märke man
noga! — de ord, för hvilka yi föreslå tecknet d, hafva
öfver hufvud taget just af honom och i ordalag, som ej
kunna missförstås, angifvits såsom egande d-ljud.*** Att
han skulle hafva gjort detta på alldeles lösa och
ovetenskapliga grunder hvarken vilja eller kunna vi antaga. Väl
kan i enskilda fall tvekan uppstå, om e- eller d-ljud höres,
och lösningen af sådana frågor medförer ofta svårigheter

— detta är sant, men upphäfver lika litet den allmänna
regeln, som den omständigheten, att y- och d-ljuden stundom
vexla, såsom i kyrka, oftast uttaladt körka, eller i öppen
vid sidan af yppa, bör föranleda något antagande, att icke*
en bestämd skilnad i ljudbetydelse förefinnes emellan y
och ö,

* Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 479. (Ljudlag. S. 84.)

** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 475 o. f., 511. (Ljudl. S. 79 o. f., 115.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free