Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess förespråkare hänsynslöst hylla den etymologiska
grundsatsen, och att de därföre i eller, aderton och dylika ord
med stöd af härledningen, men i strid emot uttalet, skulle
vilja införa tecknet d, en förutsättning, hvilken, såsom
läsaren till fullo känner, är minst sagdt så oriktig, som
hon möjligen kan vara. Då altså för oss ljudet väger mer
än härledningen, och i aderton, eller (äller) och andra af
samma slag ingalunda höres rent d-ljud, utan ett emellan
e och d sväfvande ljud, hvilket af flere skäl bör. tecknas
snarare med e än med d, lära de från detta håll ofta med
så mycken ifver hemtade invändningarna förlora sin udd.
”Den äldsta Svenska bokskriften hade lika med den
Isländska e som regel, ce som ett sällspordt undantag.” *
Vi hafva förut sökt utreda, huru härmed förhåller
sig. e var, om annars Rasks åsigt får gälla, det egentliga
tecknet för d-ljudet, utan att på samma gång vara tecken
för annat ljud. Förhållandet är nu ombytt. Det har
blifvit det egentliga tecknet för e-ljudet, och för d-ljudet
har en annan bokstaf antagits, nämligen d. Emot
forn-norskans och väl äfven det äldsta svenska skriftspråkets
e svarar altså hos oss d, och om saken ses ifrån
härledningens synpunkt, bör hos oss intet hinder möta att
teckna d, Oaktadt fornnorskan har e.
För öfrigt må erinras, att om äfven ”den äldsta svenska
teckningen var e\ så underrättar oss, såsom vi ofvan
sett, Rydqvist — på en tid, då han ännu icke hade
rätt-stafningsmötets förslag att bekämpa — att e under vår
medeltid i allmänhet mera bestämdt syftar att uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
