Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ä-ljud, oftast det senare, och hans rättskrifning anses
allmänt som den yppersta för nu lefvande språk.”* Altså:
det svenska’ stafningssättet lider af ett betänkligt fel, men
det italienska, som har samma fel, anses likväl vara
utmärkt — därföre bör det svenska behålla sitt lyte. Det
är dagsklart, att om slika grunder finge gälla, skulle
näppeligen några förbättringar på hvad område som hälst kunna
genomföras. Man behöfde ju endast uppvisa misstagens
tillvaro’’på andra håll, så hade man försvar för sin
liknöjdhet eller sin motvilja mot alla framsteg.
”e är en nätt och lättskrifven bokstaf, ce och ä
motsatsen.” **
Denna x invändning hafva vi förut till fullo
skärskådat. *** Om ä ur anförda synpunkt finnes vara ett
alldeles olämpligt tecken för ä-ljudet, må det afskaffas
och ett annat sättas i dess ställe. Men detta tecken kan,
enligt hvad ofvan är, visadt, svårligen blifva e.
”ä är för ögat mindre inbjudande, när det allt för
ofta förekommer.” f
Om detta inkast gäller det samma som om det
föregående. Ar tecknet ä såsom sådant mindre behagligt för
ögat än tecknet e9 kan ju detta vara att beklaga, men
får aldrig blifva ett skäl att sätta det senare, som är det
antagna tecknet för ljudet, i stället for det förra, som
utmärker ett annat ljuid. Där svensken funnit det be-
* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 480. (Ljudlag. S. 85.)
** Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 474. (Ljudlag. S. 78.)
*** Se ofvan, sid. 32 o. f.
f Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 197. (Ljudlag. S. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
