- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
54

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till försvar för det nu rådande tillståndet åberopar
man Rasks åsigter. * *

Det är sant, att Rask för sin del trodde det vara
alldeles omöjligt att rätta det ”missgrepp”, som blifvit
begånget därigenom, att man låtit ä-ljudet tecknas än med ä och
än jned e; att han ansåg ”intet annat återstå än att
bestämma, hvar man företrädesvis bör bruka hvartdera af dessa
tvänne beteckningssätt”; ja att han menade svenskarne ”må
hända” hafva gått ”något för långt”’i användningen af ä. **
Först och främst bör man dock här erinra sig, att
Rask om den närvarande ställningen uttryckligen säger,
att hon ”synes och är oneklige\i en stor ofullkomlighet”,
och att han talar om den ”orimlighet i skrifningen, att
der uttalas såsom när, men skrifves såsom ser”.*** Han
målar altså i starka färger önskvärdheten af ett annat
sakernas skick, ehuru han anser missbruket alt för djupt
rotadt för att kunna bortrensas. Så till vida dela äfven
vi härutinnan Rasks tanke, att vi, hvad vårt eget språk
vidkommer, icke se någon möjlighet, att denna fråga i den
närmaste framtiden skall få en tillfredsställande lösning.
Men längre kunna vi icke dela hans misströstan. Och
vi böra känna oss sä mycket mera manade att icke tröttna
i arbetet för en sådan lösning,’ som bruket, hvarpå Rask
här lägger mycken vigt, så väl i Danmark f som i Sverge

__ ’ #

* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 477 o. f. (Ljudlag. S. 81 o. f.)

** Rask: Anf. st. S. 99, 177 och 116.

*** Jfr Rask: Anf. st. S. 99 och 103.
jr Om förhållandet i Danmark yttrar Flor: ”Naar Udtalen aabenbar har
Lyden af ce og ikke e, saa bliver i de lange Stavelser nsesten altid

brugt ca.–Men er Stavelsen kort, saa bliver meget hyppig, eller

rettere sagt oftest, e sat istedenfor ce, f. £. men, slet, Dr eng, Hest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free