- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
55

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyckes redan nu vilja gå jusl! i den af oss förordade
riktningen. Och hvad angår Norge, där i s.enare tider
åtskilliga försök - blifvit gjorda att låta e inkräkta på
d-teckriets område, * torde den omständigheten, att ibland
andre Bjernstjerne Bjernson ** och Ibsen synas vilja
omfatta mötets förslag, komma att öfva en vigtig inflytelse.

Det förtjenar ock anmärkas, att, såsom författaren
till Svenska språkets lagar själf framhållit, ’"e uti
ifrågavarande fall är långt mera begagnadt i Danskan än i
Svenskan”, ty ”der skrifves t. ex. hen, ven, eng, seng,
dreng, rende, Jcjende, sende, vende, skjenke, let, ret, vel,
fersk, hest. selskab och så i oändlighet”. *** Under slika

osv. Men ligesom Bragen af a ogsaa i de korte Stavelser var meget
almindelig i aeldre Dansk (ogsaa endnu i Svensk), saaledes begynder
den i den senere Tid at komme op igen, saa at man ofte nu ser
Skjcenn, sialden, kjak osv., medens det for 20—80 Aar siden naesten
altid skreves med e.” C. Flor: Det danske Modersmaals Sprog- og
Retskrivnings-Lsere. Opl. 4. Kobenhavn 1869. S. 76. — Det samma
intygar Lyngby: Det nord. retskrivningsmede. S. 11.

* Aars säger, att ’’a i flere og flere Ord fortroenges af e”. Knudsen,
hvilken är en afgjord motståndare till e såsom tecken för d-ljud,
vit-nar i viss mon det samma, för så vidt nämligen det gäller den nyare
tiden. "E og o i den uegentlige betydning”, yttrar han, ”har da
også i de siste to hundredår taget jaevnt av i Norden som helhet,
x og er avlöst av a og aa (a), når undtages, at en vis skole her i
Norge i den senere tid arbejder, og tildels med fremgaug, på at få e
i mode igen.” — Se J. Aars: Retskrivnings-Regler til Skolebrug.
Udg. 2. Kristiania 1870. S. 7. — Knudsen : Om tilnaermelse o. s. v.
Anf. st. S. 20. — Jfr J. Lökke: Beretning om Det nordiske
retskriv-ningsmöde i Stockholm 25:de—30:te juli 1869. Kristiania 1870. S. 41.

** I Björnsons år 1870 utgifna Arnljot Gelline möta i rikt mått sådana

former som fjceld, fjärde, fjcern, hjcelm, hjcelp, hjcerte, jastte, stjcerne:
hcevn, cevne; bcerg, forgceves, frcelse, fast, gcelde, gceste, hce§t, kcenne,
rcenne, skcemte, skcenke, skcerm, smalte, smarte, vante, alske, alv —
hvilka alla Molbech i sin ordbok tecknar med f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free