- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
79

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betydlig som mellan dag och daggVidare uppgifver han
såsom ett skäl, hvarföre man ej bör ”till det skrifna o
öfverföra alla ord med etymologiskt o”, såsom spår, tråg,
skåda, fordom spor, trog. skoda, att det ”osköna
mellanljud”, som utmärker åtskilliga landskapsmål, ”är i
anseende till sin" större eller mindre råhet ogilladt, der
Svenskan talas rent och vackert”. Ytterligare heter det:
”För öfrigt blefve det knappast möjligt, att förmå
allmänheten till en för henne obegriplig förbättring uti tecknande
af å-ljud med o, uti ord dem våra snillrikaste och lärdaste

män nästan enhälligt tecknat med å–.–Då

det i praktiskt rfänseende är af största vigt, att kunna
skilja å-ljud från slutet o-ljud (Isl. o), kunde man, med
lika eller bättre rätt, mot å utbyta det gamla och ännu
brukliga o i ord som dof, sofva m. fl., dem Tullberg också
skrifver dåv, såva.” *

Med denna åsigt synes han hafva bort komma till den
slutsatsen, att å om möjligt borde användas i alla hit
hörande fall, då nämligen hvarje ljud bör utmärkas genom
ett och samma tecken. Men detta är långt ifrån händelsen.
I sammanhang med ofvanstående yttranden förklarar han,
att ”om någon gång förnimmes en fin olikhet, en viss
omärklig dragning åt o, så är det just i sådana ord, som
i Sjelfva verket skrifvas med o, t. ex. son, konst, korp,
vilkor och några andra, men långt ifrån uti alla. med
tecknadt o, än mindre i alla med skrifvet å men radikalt
o”. Strax nedanföre säges ytterligare, att ”det röjer en
rigtig språkinstinkt, en hemlig känsla af det rätta, då
man låtit o företrädesvis qvarstå i sådana ord, hvarest

* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 481 o. f. (Ljudlag. S. 85 o. f.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free