Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det stränga å-ljudet är mindre bestämdt utveckladt”. Ja
han omtalar med ett visst gäckeri teckningen med å i kål,
sån, kånung, hånung, vilkår o. s. v. *
Rydqvist har således å ena sidan frånkänt
mellanljudet rätt att tecknas med ett eget tecken, men å den
andra söker han i detta mellanljud ett stöd för ett sådant
eget tecken i de ord, i hvilka det för närvarande
användes. Och detta nu varande bruk vill han, att vi
skoty* fasthålla, såsom han tydligen uttalar i orden: ”Utån
men kan dock den nuvarande stafningen bibehållas, i fall
man vill lemna henne oantastad, och låta o och å
obe-hindradt få fotfäste på de åt dem afmätta fält,” ** För
så vidt meningen härmed vore, att vi för det närvarande,
och till dess saken hunnit grundligt utredas, skulle låta
vid det nu varande tillståndet bero, vore däremot föga
att invända. Men då tanken synes gå ut på, att vi här
skola stanna och gifva all förhoppning om en lycklig
lösning förlorad, så är denna grundsats, såsom vi förut
framhållit, icke vetenskapen värdig. *** Och då det heter,
att man ”utån men kan låta den nuvarande stafningen
bibehållas”, vederlägges detta bjärt af den erfarenhet, som
barnaundervisningen härutinnan gifver.
* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 481, 533 (noten), 535 (tredje noten).
(Ljudlag. S. 85; 137, andra noten; 140, andra noten).
** Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 484. (Ljudlag. S. 89.)
*** Se ofvan, sid. 75 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
