Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
f såsom tecken för v-Ijudet.
Det svenska skrifbruket har såsom regel antagit, att’
i?-ljudet tecknas Ined f i slutet af ord och af första leden
i en sammansättning, äfvensom inuti ord framför medljud.
Altså haf\ arf, liflös, häfd, ärfd, hafre för hav, livlös,
hävd o. s. v.
Vill man finna ursprunget till denna skrifsed, måste
man gå långt till baka i tiden.
Runskriften hadé i de fall, hvarom här är fråga,
mynden |^, som egentligen var tecken för/-ljudet. Någon
särskild bokstaf för v-ljud hade man då ännu icke, och
där v-ljudet nu förekommer såsom begynnelseljud, använde
runristarne tecknet u (f\), exempelvis uaru, uel för vam,
vel. Då senare runorna fingo lemna rum för de latinska
mynderna, hade i fornnordiska handskrifter i allmänhet /
i slutet af ord och framför medljud samma vidsträkta
användning som i våra dagar hos oss, och i ordspetsen
brukades u och v omvexlande.
Hvilka ljud utmärktes då fordomdags med dessa tecken?
Runskriftens i ordspetsen angaf icke osannolikt ett ljud,
närmande sig det, som utmärkes af det engelska w,
såsom i water, welL Hvad vidare och f i ordslutet
vidkommer, antyda flere omständigheter, att de uttalades
Om svensk rättstafning. 2. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
