Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stobseus. Ifrige, om ock föga inflytelserike fiender hade
det vidare i Björner, Laurel och Bromann, * hvilka alle
vågade försöket att utbyta det emot v.
En vida farligare motståndare var Hof. ”Det är en
sielftagen och allenast påstådd grund”, säger han, ”som
ej kan medgifwas, att livs hav, grav böra skrifwas med
f, då de sägas med v \ men han synes vara oviss, om ett
sådant bruk skulle kunna ändras. ** Några år senare, i striden
emot Ekholm, som försvarade /, uttrykte han sig ännu
bestämdare: ”När H. Notarien säger, att man bör, det är
förpliktas rätta sig uti skrifsättet efter en uråldrig, fastän
oskiälig wana, är jag intet så skarpsynt, att jag kan se,
af hwilken grund han denna förbindelsen och skyldigheten
härleder. Men när jag däremot påstår, att man bör taga
i akt det skrifsätt i Swänskan, som ej allenast är skiäligt,
naturligt och enligt med wåra Lärdas nästan enhälliga
mening, om rättelsen efter uttalet, hwilken äfwen H.
Notarien bifaller; utan jämwäl är lättare och wigare,
besynnerligen för dem, som skola lära att läsa och skrifwa,
bidragande således, på sitt wis, till ett borgeligit
samhälles förmån: lärer man utad beswärlig eftertanka märka,
att denna förpliktelsen flyter af naturliga billigheten, så
__S
* StobjEUS: Anf. st. S. 22. — E. J. Björner: Svea Rikens Hävda
Alder. Stockholm 1748. S. (XXI). — (Laurel:) Anf. st. S. 8. —
O. S:son Bromann: Uphov Til en Bättrad Stavsättning. Stockholm
1748. Bromann, som i sin skrift tyckes hafva haft till hufvudsyfte
att bekämpa f och fv, ansåg sig böra försäkra, att de ord, i hvilka
han aflägsnat f, ”om de skrivas efter uttalet och vårt vackra Språks
rätta egenskap, hvarken i ringesta måtto hindra den helige Gudens
sanna dyrkan eller minska något, som länder til Fäderneslandets ur*
åldriga värdighet”. Anf. st. S. 36 o. f.
** Jfr Ho*: Sw. Spr. Rätta Skrifs. S. 195 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
