Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har if och vi hafva knuff, ty här uttalas f med starkt
f-Ijud. När italienskan, spanskan och portugisiskan ej hafva
v i slutet af något ord, så är det därför, att i dessa språk
en mängd konsonanter aldrig finnas i slutet hvarken i tal
eller skrift. Man märke särskildt de af Rydqvist anförda /
exemplen ur franskan: vif, vive; neuf, neuve och dylika.
Här, kunde någon tycka, finnes ju v såsom slutljud i talet,
men ej i skriften. Ja, om det slutande stumma e vore tillagdt
därför, att »europeisk skrifsed» förbjöd v att stå i slutet
af ord! Men det är allmänt bekant, att detta e är det
vanliga feminintecknet, som lägs till mask., t. ex. grand.
grande etc., och har med v intet att’skaffa. Här bör till
och med icke från fonetisk synpunkt skrifvas viv, ty -e
höres ännu alltid vid vårdadt föredrag af poesi. — Tvärt
om ger oss här mask. vif ett exempel på ljudenlig
staf-ning mot härledningen. Formen borde ursprungligen vara
viv (lat. viv-us, it. viv-o), men har blifvit vif, icke
därför att något slags skäl hindrade att skrifva viv, så att
man för dess skull först skref vif och sedan uttalade
vif, utan fransk ljudlag har förvandlat v-ljudet till /-ljud,
och sedan har uttalet lyckats få i skrift sitt rätta
uttryck. Hos oss har skriftens urgamla f ej förmått något
öfver talets rena v, ehuru man ännu vill förneka talets
bestämningsrätt öfver skrifformen. Lika litet bevisar här
något det af Rydqvist anförda engelska belief, believe, och
då Rydqvist detta Oaktadt anför dessa exempel, synes han
hafva räknat på en alt för flyktig genomläsning. Men vi
/
gå att ytterligare belysa halten af detta tal om »europeisk
skrifsed». I de onekligen europeiska ungerskan*och turkiskan
äro ord, som sluta på v både i tal och skrift alldeles icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
