Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällsynta) t. ex. ung. elv (princip), hiv (han kallar); turk.
ev (hus), av (villebråd) m. fl. »Men», torde herr
Rydqvist invända, »här kan blott vara fråga om språk af den
s. k. indo-europeiska stammen.» Nåväl — men betraktom
då saken närmare! Den romaniska grenen älskar i
allmänhet icke konsonanter i slutet af ord, och h*ad
beträffar läppbokstäfverna, dit v hör, så äro de såsom
slutljud för honom främmande.* Att de romaniska språken
icke böra tagas i betraktande vid den underliga frågan om
v:s lämplighet att stå i slutet af ord, torde därför vara
klart, ty eljest kunde man ju med lika rätt vända sig
emot p9 b och /. Hur förhåller det sig då i detta fall
med de öfriga grenarne: den germaniska, slaviska och
keltiska? I de germaniska språken finnas p, b och/öfver
alt, och v finnes som slutljud i svenskan, danskan och
engelskan, men ej i tyskan och holländskan. Här har
dock blott danskan den ljudenliga stafningen, medan svenskan
och engelskan ännu stafva efter härledningen. Dock skrifvas
äfven i tyskan och svenskan ord af främmande ursprung
alltid med vs t. ex. ty. brav, dativ;** sv. motiv, elev o. s. v.
_ • ’ i
* "I de renast romaniska språken italienskan, spanskan och portugisiskan
finnas labialerna p, b, f, v alldeles icke i slutet — med undantag af
det enstaka portug. sob (span. so, lat. sub). Hvad franskan beträffar,
som i sig upptagit ett betydande germaniskt och keltiskt element, så
är här förhållandet annorlunda, och betydelsen af hennes f och v i
slutet är förut antydd. Ofvanstående omdöme synes sålunda
be-rättigadt. Vi anmärka dock (efter Diez), att de italienska munarter,
som tåla konsonant i ordslutet, hafva slutande v både i tal och skrift,
t. e?. piemont. serv, hjort (it. cervo); mail. ciav, nyckel (it. chiave)”
**–”Då Rydqvist erinrar, att det tyska v i brav, dativ o. s. v. ljuder
som /, synes han föreställa sig, att detta i viss mån förringar
betydelsen af det tyska förhållandet i detta fall. Då här egentligen är fråga
blott om slerifseåen, så synes oss detta icke vara fallet. Snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
