- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
92

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I de slaviska språken, med hvilka svenskan är närmare
beslägtad än med de romaniska, ändades ursprungligen —
i den s. k. kyrkslaviskan — intet’ enda ord på konsonant,
men i de nyare slaviska språken har i en stor mängd ord
slutvokalen bortfallit, så att dessa ändas nu på konsonant
och på v lika bra som på någon annan. De slaviska
skriftspråk, som stå på ljudenlig grund, hafva därför ock
slutande v i skrift, t. ex. böhm. chlev (stall), hotov
(färdig); serb, lav (lejon), ljubav (kärlek), tsrv (mask); polsk.
krew (blod), brew (ögonbryn) o. s. v.–Hvad
slutligen de keltiska språken beträffar, så finnes v som
slutljud så väl i den norra eller gaeliska grenen, men
tecknas här efter härledningen med bh, t. ex. abh, läs av
(vatten), craobh (träd); som ock i den södra eller
kyrn-riska, där det äfven tecknas med v, t. ex. env (himmel), -

bev (lef!). Yi vilja icke upptaga läsarens tid–med

att visa, huru det i detta afseende förhåller sig med många
flera konsonanter på samma sätt som med v, I några
språk finnas de i ordslutet hvarken i tal eller skrift; i
andra finnas de i talet, men ej i skrift; i en tredje klass
åter väl i skrift, men icke i tal; och slutligen finnas de
både i tal och skrift. Kan man, vid tanken härpå, värja
sig för en viss förvåning, då man hör en vetenskapsman
påstå, att Danskarnes slutande v står i orthografiens
häfder ensamt och öfvergifvetV *

tvärt om. Ty då så »högt bildade» språk som tyskan och polskan
skrifva v i slutet af ord, ehuru ljudet är f, så måtte väl än mer
de språk kunna skrifva v’, som också hafva ljudet.”

■* Jfr — v —: Sv. språk och rättst. Anf. st. S. 516 o. f.

Såsom en egendomlig motsats till Rydqvists ovilja mot v
såsom tecken för o-ljud i ordens slut må meddelas följande förslag af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free