- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
102

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men slutljudet mildrats till g, så hafva 3e senare enligt
Rydqvists åsigt fordom uttalats af, lif, uf, men
slutljudet har mildrats till v. Då skriften i förra fallet
riktigt återgifver det mildrade slutljudet, hvarföre icke låta
henne göra det samma i det senare? Den motsvarighet,
som eger rum emellan af och varg, är en motsvarighet
emellan tvänne lika förvända skrifsätt; den åter, som
vunnes genom av vid sidan af mig, är en motsvarighet
emellan tvänne lika förnuftiga. Däri ligger skilnaden.

Då f utdömes såsom tecken för u-ljudet, ärdet å
andra sidan klart, att det bör kvarstå öfveralt, där det
utmärker i-ljud, äfven om det närmaste- stamordet har r. *
Yi må i detta hänseende först påminna om f såsom
slutljud i vissa mer eller mindre främmande ord, såsom
ser af, fotograf, strof, triumf, nymf, skymf o. s. v.

Vidare om f framför t och s med föregående kort
själfljud i sådana ord som liaft (men hava), kraft (subst.),
gift, drift (men driva), skrift (men skriva), stoft, luft,
käft, lwft, gifta (men giva), skifta, ofta, häfte, afton, lärft;
hafs (vårdslöshet), bjäfs, tofs, nafsa, hyfsa, räfst o. s. v.

f bör ock behållas, där det utmärker ett emellan f och

v sväfvande ljud, som dock mera närrnav- sig i än v,
nämligen framför det neutrala t i adjektiv, i passiva particip

— hvilkas dt alltid ljuder som t — samt i supin. Altså
halft af halv, ärfdt och ärft af ärva, förvärfdt och
för-värft af förvärva; gr of t af grov, ljuft af ljuv, sträft af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free