- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
103

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträv, krafdt och kraft af kräva, kväfdt och kväft af
kväva, o. s. v. >

✓ ’
Däremot synes f böra utbytas emot v framför det
genitiva och passiva s, enär den lilla skiljaktighet, som
förefinnes emellan t’-ljuden exempelvis i arv och arvs, grav
och gravs, ej torde kunna rättfärdiga en skilnad i
teckningen. Därföre bör skrifvas arvs, gravs, slavs, hovs, rävs;
djärvs för djäwes, hävs för häves, o. s. v. Fornformerna
hafsens och lifsens tecknas dock till följd af sitt äfven i
det vårdade talet tydliga /-ljud riktigare med /.

Möjligen skola icke alles meningar genast enas i denna
fråga, söm icke saknar sin vansklighet. Vi hafva
emellertid ansett den här föreslagna lösningen vara den under
närvarande förhållanden lämpligaste.

Den öfvergång ifrån hava till haft, skriva till skrift,
grov till groft o. s. v., som skriften i enlighet med
uttalet skulle för ögat åskådliggöra, vore lika naturlig som
exempelvis i latinet öfvergången ifrån scribo till scriptum
eller lego till lectum; i franskan ifrån neuf till neuve, vif
till vive; i engelskan, ifrån self till selves, calf till calves;
i tyskan ifrån schreiben till schrift eller geben till gift;
i svenskan ifrån hög till höjd; för att icke tala om
forn-svenskans haft vid sidan af hava, halft jämte halver, o. s. v.*

* Mot Ekholms inkast, att emedan / i en del afkomlingar uttryckligen
och ostridigt uttalas samt därföre allmänt skrifves, såsom i haft, skrift,
drift m. fl., bör ock f behållas i sta morden1 — genmälde Hof, att
han hade gärna lust att veta, af hvilken grammatika Elcholin lärt den
regeln, att ”primitiva seqvuntur scripturam derivatorum”. (Hor:) Anf.
st. S. 37. — Jfr Ekholm: Anf. st. S. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free