Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
fv såsom tecken for v-ljudet.
Nysvenskan använder fv som tecken för u-ljudet, när
detta förekommer framför ett själfljud, som tiljhör samma
ord. Sålunda hafva, golfvet, arfvet för hava9 golvet, arvet.
De fornnordiska systerspråken gingo här olika vägar.
Fornnorskan hade f i likhet med runskriften; altså hafa9
Ufit o. s. v. Den äldsta svenskan åter liksom forridanskan
hadé i allmänhet v — såsom hava, riva9 duva, silver,
torva o. s. v. — hvilket ock Rydqvist antagit som
forn-svenskans normaltecken i det fall, hvarom här är fråga. <
Redan på 1300-talet börjar emellertid detta v vexla med
fu, ffu eller fv, I Gustaf Vasas bibel blefjfw det stående
tecknet, sedan utbytt emot fv.
Tankarna om hvilket ljud i forna tider här
betecknades äro, liksom i fråga om det slutande f, delade. Dock
synes man i allmänhet böjd att antaga ett ursprungligt
f-ljud, som småningom mildrats till v-ljud.
Huru än härmed förhåller sig, är det dock visst, att
i dessa fall nu höres rent v-ljud, och det synes då
naturligt att låta detta ljud utmärkas med sitt eget tecken.
Allra minst borde den orimligheten ifrågakomma att
åter-gifva det med ett dubbeltecken, hvars första beståndsdel
(f) skulle angifva ett äldre, hvars andra åter (v) ett yngre
uttal. Det måste ock vara allom uppenbart, att om /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
