- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
120

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

h vårföre jag skulle skrifva Wadsbro, Wikingstad, Wår
frukyrka, då jag anses rätteligen skrifva vad, viking, vår.
Att så mången bildad och förståndig man hela sin lefnad
igenom fogar sig efter dylika godtyckliga regler, liksom
vore de helt naturliga och förnuftiga, visar tillräckligt,
hvilka förvända åsigter om rättstafningens ändamål genom
våra läroböcker hittills vanligen uppammats.

När det på andra håll heter, att ”10 är detsamma
som v; dock bör det förra endast nyttjas i början af en
stafvelse”* — så är denna regel föga rimligare. Forgäfves
söker man något skäl, om man icke såsom ett dylikt vill
godkänna den af Boivie uppgifna anledningen: ”1 början
af ett ord och tillika i början af någon större afdelning i
en skrift kan W tillåtas såsom fylligare för ögat äu V.” **
Vi lära ej behöfva spilla tid med att belysa det
ändamåls-vidriga i tillåtelsen och det falska i den föreställning, hvarpå
hon grundar sig.

Man må altså antingen använda w öfveralt, eller helt
och hållet utdöma det och då i dess ställe vid alla
tillfallen nyttja v. Valet emellan dessa tecken kan icke blifva
vanskligt. Enär w eller W intet annat är än ett
dubbel-skrifvet v eller V, måste nämligen det enkla tecknet
af-gjordt ega företräde.

I så kalladt gotiskt tryck eller frakturstil är hos oss w
ensamt herskande. Det torde emellertid föga löna mödan att
med afseende på detta slags typer föreslå dess utbyte mot .

* Så hos A. Fkyxell: Svensk språklära. Uppl. 13. Stockholm 1865. S. 16.

** Boivie tillägger dock själf: ”men bruket deraf kau dock anses såsom
origtigt.” Boivie : Anf. st. S. 375. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free