- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
127

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han säger, att ”qv, oftast qu, har i alla Nordiska
språkarter minst samma ålder som kv, ku”, samt att ”efter

• 1300-talet är under den Svenska medeltiden qu regel, kv
ett sällsynt undantag”. * Men vi påstå, att detta i och
för sig ingalunda innehåller något ovilkorligt bjudande
skäl att i all evighet behålla ett tecken, som bevisligen
är onödigt och olämpligt. Huru månget missbruk lika väl
på rättstafningens område som på andra har icke trots
månghundraårig häfd slutligen måst uppgifvas! Det är
där-före klart, att om äfven, såsom Rydqvist säger, det i
fråga varande tecknets ”fasta historiska ställning icke är
utsatt för ens den lindrigaste misstanke”,** måste det
dock såsom oförnuftigt förr eller senare undanrödjas; och
man skall då säkerligen med undran taga kännedom om
de ifriga försöken att skydda det, liksom innebure dess
förlust en fara för ”lif och lefverne”. ***

Att ”qv är fonetiskt lika uttrycksfullt som &i?”f är
väl så till vida riktigt, som q aldrig utmärker annat ljud
än h Men att samma ljud ena gången återgifves med ett
tecken, andra gången åter med ett annat, strider
uppenbarligen emot en af de enklaste fordringarna på en
ljudskrift. Hade man tjugu olika tecken för &-ljudet, kunde
till försvar för hvartdera möjligen sägas, att det vore
”fonetiskt lika uttrycksfullt som k’\ Men hvilken
otydlighet och oreda blefve icke följden af en sådan anordning!

* Rydqvist*: Anf. st. B. 4. S. 487. (Ljudlag. S. 92.)

** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 534. (Ljudlag. S. 138.)

*** Jfr Hazelius: Anf. st. S. 118.

t Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 488, noten. (Ljudlag. S. 93,noten.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free