Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utån orsakar, såsom redan Hof ganska riktigt yttrar, ”en
fåfäng widlyftighet”. *
11.
Onödig fördubbling af medljudstecken.
Att på lämpligt sätt angifva ett själfljuds längd eller
korthet är en af rättstafningens svåraste uppgifter.
Ett ibland de medel, som anlitats för att utmärka
själfljudets längd, är själfljuds tecknets fördubbling. Detta
är dock uppenbarligen mindre lämpligt, enär, andra skäl
att förtiga, ett själfljudsteckens fördubbling bör angifva,
att själfljudet skall upprepas, såsom i zoologi. Emellertid
har i flere språk detta medel längre eller kortare tid tagits
till godo. ’ Så i ett visst skede, som föregick den klassiska
tiden, i latinet. Så ock i vårt modersmål, som likväl
genom Aurivillii, Tjällmanns, Svedbergs och andres nitiska
bemödanden snart lyckligt återfördes ifrån denna sin
förvillelse. Ja själfljudstecknens fördubbling användes ännu
för nämda ändamål i större eller mindre utsträckning i
åtskilliga språk, såsom i finskan, holländskan och danskan.
Längdens utmärkande genom stumma bökstäfver —
såsom e exempelvis i tyskans ziel, eller h i tyskans jahr,
o. s. v. — har likaledes med alt skäl funnits olämpligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
