- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
149

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med förbigående af öfriga försök till frågans lösning
erinra vi slutligen, att en af forno i många språk anlitad
utväg varit att lemna själfljudets längd obetecknad, mén
angifva dess korthet genom det följande med ljudstecknets
fördubbling. Det är på denna väg, som vårt nu varande
skriftspråk söker lösa den vanskliga uppgiften.

M o •

Äfven detta sista medel är emellertid, sasom vi strax
skola finna, i flere afseenden föga lyckligt.

Vi anmärka först, att de dubbla medljudstecknen i
de fall, där de nu brukas, ofta angifva icke endast
det föregående själfljudets korthet, utan ock medljudets
längd. Om vi nämligen jämföra stafvelserna al och all,
skola vi finna, att båda såsom sådana äro långa, men i
den förra är själfljudet långt, i den senare kort. Då i
all sålunda stafvelsens längd icke beror pä själfljudets
längd, måste hon bero på medljudets. I har altså lång
uttalstid i all i motsats till den korta i al. Detta vigtiga
ämne har i vårt land icke länge sedan af andre författare
blifvit utförligt behandladt, hvårföre vi här nöja oss med
att åberopa den bevisning, som af dem gifvits. *

Antingen , man nu vill utmärka själfljudets korthet
eller medljudets längd, är medljudstecknets fördubbling
oriktig. Ty liksom själfljudstecknets fördubbling bör
angifva, att själfljudet upprepas, så bör medljudstecknets
utmärka ett upprepande af samma medljud. Men i all,
svann höres alldeles icke mer än ett medljud efter
själfljudet, men medljudet har, såsom nyss antyddes, en
jämförelsevis längre uttalstid än i al, svan.

* Se Sundevall: Om phonet. bokst. Anf. st. S. 77 o. f. — och J.

A. A.: Anf. st. S. 63 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free