Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi fortfarande må fästa oss endast vid dessa fall —
då synes det, som borde dubbelt medljudstecken i dylika
lägen aldrig förekomma.
Så borde det ock vara. Men en ljudskrift bör
icke endast återgifva de särskilda ljuden med deras
motsvarande tecken, utan ock utmärka deras längd och
korthet. Det af oss för detta ändamål använda medlet
är, såsom förut blifvit nämdt, att lemna själfljudets längd
obetecknad, men angifva dess korthet genom fördubbling
af det därpå följande’ medljudstecknet, hvilken fördubbling
i själfva verket på sainma gång ofta utmärker medljudets
längd.
Medlet är, såsom vi sett, i sig själft oriktigt, men så
länge intet annat står oss till buds, måste vi med det
samma låta oss nöja.
Men om så är* frågar säkerligen mången, borde icke
detta medel, ehuru i flere afseenden olämpligt och endast en
nödfallshjälp, tagas i anspråk för att vid alla tillfällen
utmärka kort själfljud, hvarigenom man undveke de många
eigentlich doppelt ausgesprochen werden, em entschiedener Irrthum.
Eben dieses Irrthums lebt fast Jedermann in Deutschland in Betreff
unserer Doppelconsonanten. Aber unsere Doppelung in der Schrift
ist nur ein Mittel, durch welches die vorangehenden kurzen Voeale
als solche bezeichnet werden. Wie schwer und beschwerlich es ist,
11 wirklich doppelt zu sprechen, kann man bei langsamer
Aus-sprache solcher Wörter wie gefukllos beobachten. Wir sprechen
daher in geläufiger Rede sogar in solchen zusammengesetzten Wörtern
den Doppelconsonanten einfach.” B. Schmitz: Französische Grammatik.
Aufl. 2. Berlin 1867. S. 20. — Jfr J. Grimm: Uber das pedantische
in der deutschen sprache. Se hans Kleincre schriften. B. 1. Berlin
1864. S. 348 o. f. — Jfr ock Grimm: Deutsch. wörterb. B. 1.
S. LVIII o. f. — Rask: Anf. st. S. 269 o. f. — Knudsen: Sprogl.
S. 378 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
