- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
184

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De fördelar, inan tror sig vinna genom det förra
förfarandet, äro hufvudsakiigen de samma, som stundom
antagas åtfölja ett etymologiskt stafningssätt. Men dessa
förespeglade fördelars rätta halt hafva vi redan belyst. *
För den olärde är den ledning, ett dylikt stafningssätt skulle,
gifva med hänsyn till ordets ursprung och betydelse,
fullkomligt meningslös, och den, , som har insigt i det främmande
språket, lär väl icke hafva behof af en sådan anvisning. **

Men det är ej nog med att den utländska drägt en
i allmänhet icke erbjuder några fördelar: tillämpningerr af
nämda grundsats måste möta otroliga svårigheter, och ju
fullständigare han kunde följas, dess större villervalla skulle
han i vårt stafningssätt åstadkomma.

Till en början bör erinras, att med afseende på en
mängd redan af ålder i vårt språk upptagna främmande
ord vore en återgång till den ursprungliga formen omöjlig.
Påfve och biskop lära aldrig kunna återföras till större
likhet med papa och enLaytonog. Icke häller skulle af
kloster kunna å nyo göras claustrum, af ankar ancora eller
ayxvQa, af munk (iova%bg, o. s. v.

Men vi må uteslutande fästa oss vid sådana ord,
4ivilka hos oss ännu, ehuru de kunna anses såsom i

* Jfr Hazelius*. Anf. st. S. 25 o. f.

** ”Un helléniste, d’ailleurs, reconnaitra tout aussi bien dans une
ortho-graphe framjaise simplifiée les vestiges grecs ou latins que le fait
dans sa langue un Italien ou un Espagnor. Qu’ ön écrive phénoméne
ou fenoméne, fantomt ou pharitöme, orthographe ou ortographe ön
plutåt ortografe (et mieux encore ortografie), diphthongue ou diftongue,
métempsychose ou métempsycose, ce sout toujours des mots grecs pour

celui qui sait le grec”–. A. F. Didot: Observations sur 1’ortho-

graphe ou ortografie fran<jaise. Éd. 2. Paris 1868. S. 28 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free