Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behof skapar motsägelser och .undantag. Om ph utbytes
emot /, hvarföre icke äfven th emot t?* ”Då vi skrifva
tactik, practik med k i slutet, hvarföre ej äfven taktik,
praktik med samma bokstaf inuti ordet? Ar det mera
orimligt att byta i k det ena c än det andra? — mera
orimligt att i samma ord bruka denna bokstaf på det ena
stället än på ett annat? — och består ej orimligheten
snarare i att vara sig inom samima stafvelse fullkomligt
olik?–Vi skrifva temmeligen allmänt med ö directör,
actör, tractör; hvarföre icke äfven då med k, efter dertill
är jast samma skäl”–?**
Sant är väl, att’ äfven på detta område tinnas
stötestenar, hvilka möjligen länge komma att kvarligga, då
man ej lätt lär kunna enas om sättet att rödja dem ur
vägen. Men i månget fall borde ingen tvekan ega rum.
Så exempelvis vid c och ch, ph, th, rk och 2, hvilka, då
* ”Pourquoi les Grecs écrivaient-ils certains mots par O et cTautres par
7? Parce que la prononciation do »> différait sensiblement de celle
du 7, ét cette prononciation du O, th, qui se conserve encore chez
les Grecs, se retröuve et avec le méme son dans la langue anglaise.
Un Anglais prononcera donc autrement que nous authentique, épithéte,
mythologie, théåtre. Mais puisqu’en fran^ais le th et le t n’ont qu*un
seul et méme son parfaitement identique, nous devons, avnsi qu* ön
l’a fait pour trésor, trone, etc., écrire par un seul et méme signe
tous les mots qui, par un long usage, sont devenus fran9ais. En
suivant cette voie, ön rend ra notre orthographe logique et
con-séqnente.” Didot: Anf. st. S. 30. — Man måste förvånas öfver, att
till och med Rydqvist skrifver theorien, theoretisk, orthografien, hvilket
innebär ett bestämdt tillbakagående i förhållande till den af Svenska
akademien uttalade och i hennes handlingar, så vidt vi hafva funnit,
ännu tillämpade grundsatsen. Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 456
o. f., 510, 553 o. a. (Ljudlag. S. 61, 114 o. a.)
** (Leopold:) Anf. st. S. 223 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
