- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
193

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommit att i olika land och på skilda tider få olika
form.

Till grund för dessa olika, af oss nu använda mynder
ligger den gamla latinska bokstafsraden. Hennes tecken
fingo hos de särskilda folk, som lånade henne, icke
alltid behålla sitt ursprungliga utseende, utan detta blef i
större eller mindre mon omskapadt. Så hos angelsaxarne.
Den skrift, som på 1100-talet och i flere följande
århundraden var i bruk hos de germanska folken i synnerhet
i de nordvestra delarna af Europas fasta land, skilde sig
likväl ännu mer än den angelsaxiska från sin urbild. Hon
kallas vanligen munkskrift, emedan skrifkonsten denna tid
låg hufvudsakligen i munkarnes händer och den nämda
skriften kan anses hafva dem till upphofsmän. Af detta
slag voro de bokstafstecken, som infördes i Norden och
där undanträngde de jämförelsevis vida ofullkomligare
run-mynderna.

Där munkskriften användes, brukades hon i likhet
med den angelsaxiskä icke endast för landets eget språk,
utan ock för latinet. Man finner därföre flerstädes på
minnesmärken i gamla kyrkor latinska inskrifter skrifna
med munkbokstäfver. Detta äfven i Norden. Och där så
väl som annanstädes synes man hafva varit medveten om
munkskriftens latinska ursprung. *

* Se den första afhandlingen Um stafrofit (om bokstafsraden) i Snorres
edda, hvilken afhandlings författare anses hafva lefvat i medlet och
senare hälften af 1100-talet. Där säges: ”En j)6 rita enskir menn”

— nämligen angelsaxarne — ”enskuna latinustöfum, öllum |)eim er
réttraeöir veröa i enskunni, en J)ar er j)eir vinnast eigi til, J)å hafa
J)eir vid aöra stati, svå marga ok |)esskonar sem J)arf, en hina taka
Om svensk rättstafniny. 2. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free