- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
194

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då tyskarne uppfunno boktryckningskonsten, gåfvo de
helt naturligt tryckstilen samma form, som de skrifna
tecknen hos dem den tiden hade. De äldsta trykta böcker
hafva således munkskrift, och detta, äfven om innehållet
är affattadt på latin.

När den vigtiga uppfinningen senare hann Italien,
ändrades där tryckstilens form. Italienarne hade nämligen
med större trohet bevarat de gamla latinska tecknen,
som de ock i sina förfäders handskrifter hade för sina
ögon. De gåfvo nu tryckbokstäfverna samma rundare
form, som utmärkte deras egna skrifna tecken,
förenklade dem sedan ytterligare i enlighet med det gamla
mönstret och skilde dem sålunda mer och mer ifrån
munk-bokstäfverna. Naturligtvis användes de på detta sätt
förenklade tecknen af italienarne, äfven när de utgåfvo de
gamle latinske författarnes skrifter. De nordligare folken
följde snart italienarnes föredöme, så snart något tryktes
på det latinska språket, * ehuru de behöllo munkskriften
för hvad som skrefs på deras eget tungomål. Den äldre
och rundare formen fick då uteslutande namnet latinsk
stil, och den yngre, mera kantiga, kallades efter de
språk, hvari han användes, än tysk, än dansk, än norsk,
än svensk. **, Med ett gemensamt namn har man i senare

Jieir or, er eigi eru réttraeöir i måli Jieirra.” Edda Snorra
Sturlu-sonar. Tom. II. Hafniee 1852. S. 12. — Jfr Rask: Anf. st. S.
83 o. f.

* I Danmark tryktes emellertid ännu på 1550-talet latin med
munk-bokstäfver. Se Rask: Anf. st. S. 85.

** Ännu i senare hälften af 1600-talet kallades likväl af danske
författare, exempelvis af Peder Syv, munkbokstäfverna latinska. Syv:
Anf. st. S. 60. — Jfr Rask: Anf. st. S. 122 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free