Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 de så kallade tveljud, som bildas genom förbindelse
af ett själfljud med ett följande j-ljud, bör den andra
beståndsdelen tecknas med j. Sålunda icke svaie, nei, boie,
huie, pl0ie, utan svaje, nej, boje, huje, pl0je.
Mötets fleste danske och norske medlemmar, hvilka
höllo före, att ai, ei, oi, ui, 0i i svaie, nei o. s. v. icke
böra betraktas såsom tveljud, utan att i i dessa
ljudförbindelser är medljud (j), ansågo i öfverensstämmelse
därmed, att .det bör utbytas emot j. *
Härdningen af v till f framför t bör utmärkas i
skrift. Således icke grovt, stivt, havt, utan groft, stift,
haft, Oaktadt stamformerna grov, stiv, have. **
Om ett ljud afgjordt undergår en ändring, bör denna
erkännas af skriften. Då sålunda en stam på v,
exempelvis hav, får tillägg af ett t, och v vid beröringen med
detta härdas till f, bör det senare tecknet upptagas och
icke det förra af hänsyn till härledningen behållas.
Härtill kommer, att vid afledning ett riktigt skrifsätt
i detta fall iakttages, ty ingen eller åtminstone få teckna
numera skrivt, l0vte, Oaktadt formerna skrive, love, utan
skriftf l’0fte. Och icke annorlunda borde man förfara vid
böjningen.
Teckningen trt’för ft har för öfrigt först i senare tider
insmugit sig f det danska stafningssättet, hvarföre bruket
* Lökke har i denna fråga uttalat en afvikande mening. Lökke: Anf.
st. S. 28 o. f.
** Se ofvan, sid. 102 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
