Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes så mycket lättare böra kunna återföras ifrån denna
sin förvillelse.
j bör ej skrifvas efter g och k framför de mjuka
själf-ljuden e, », 0, ö. Altså icke gjemme, gjcelde, gj0de, gjöre,
kjende, kjcer, kj0re, kjönf skjcelve, skjön, utan gemfue, gcelde,
g0de, göre, kende, koer, kore, kön, skcelve,
* Framfor de så kallade mjuka själfljuden uttalas af
danskar och norrmän <7, & och icke alltid lika. Hos
köpenhamnaren liksom seländingen öfver hufvud äro de
närnda medljuden hårda: äge^, s&öw uttalas i likhet
med grave, skade. I andra trakter af Danmark
liksom i allmänhet i Norge är däremot uttalet i dessa
fall mer eller mindre enligt med det svenska.
Uttalas nu dessa medljud hårdt, är teckningen gj, kj
och skj synbarligen oriktig. Men äfven i motsatt händelse
är hon mindre lämplig. Framför i och y inskjutes intet j
för att utmärka, att g eller k böra ljuda lent, såsom i
give, kys. Lika litet är detta af nöden framför de öfriga
mjuka själfljuden. Genom den föreslagna ändringen, som
öfverensstämmer med bruket i det äldre danska
skriftspråket, vunnes altså större enhet i teckningen af samma
ljud på samma gång som större likhet med det svenska
skrifsättet.
Stumt d framför sk och emellan n och s bör icke
skrifvas, där det icke hör tiU roten, och icke häller, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
