Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syster, bygning, trykning, visne — af gaffel, fakkel, middel,
syssel, bygge, trykke, vissen. Undantag härifrån bilda endast
p, f, k, d och t, hvilka pläga fördubblas framför r. Man
ansåg sig nu böra föreslå att genom dessa undantags
af-lysning göra regeln allmängiltig.
Stora begynnelsebokstäfver må användas endast i ord,
som börja en mening, i egennamn, i orden Gud och I
(pronomenet) samt i tilltalsorden De, Dem och Deres.
Bruket af stora begynnelsebokstäfver i sulfstantiv, för
att därigenom skilja dessa ordifrån andra, stämmer icke väl
med bokstafsskriftens uppgift, som är en helt annan än
att angifva, till hvilken ordklass de särskilda orden höra.
Äfven i öfrigt möter detta bruk flere betänkligheter.
Man ser icke, hvarföre just substantiven skola på detta
sätt utmärkas, att icke tala om det vid flere tillfällen
vanskliga i att finna gränsen emellan substantiv och andra ord.
Såsom ett skäl för i fråga varande skrifsed har blifvit
anfördt, att genom den samma ett stort antal lika ljudande
ord kunna ifrån hvar andra skiljas, såsom Drage (subst.)
och drage (verb), Tale (subst.) och tale (verb); o. s. v.
Men man erinre sig å nyo, att grundsatsen att genom olika
teckning skilja lika ljudande ord är både onyttig och
oriktig. Utom dess äro just de ord, som tillhöra skilda
ordklasser, allra minst utsatta för förvexling.
Till alt detta kommer, att ibland öfriga europeiska
folk äro tyskarne jämte danskar och norrmän de ende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
