Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grep henne mera än hon någonsin kunnat ana. Att
gå ut vågade hon ej, ty hon föreställde sig att
hvar-enda menniska skulle peka finger åt henne och ej
hviska, utan öppet slunga henne i ansigtet dessa
hånfulla ord:
— Se, der går den fångne smugglarens dotter!
Den enda tröst i olyckan hon nu hade var att
Gomer kunde fä besöka henne utan att behöfva frukta
att blifva hotad till lifvet. Den unge smeden tog
också hvarje ledig stund i akt och ilade till den
sorgsna flickan och han var äfven den ende, som
kunde trösta henne och slutligen framtvinga ett matt
leende på hennes läppar.
— Men, sade Ragnhild en dag under det cle
klara tårarne runno utför hennes kinder, om nu far
såsom jag i går hörde den lärde magister Gunnarius
säga, blir dömd till fästning, skall du ändock hålla
mig lika kär?
— Ja, svarade Gomer och såg Ragnhild trofast
i ögonen, ty du, käraste vän, har ju intet illa gjort.
— Men, skammen, Gomer, skammen att hafva
en fästningsfånges dot. . .
Innan Ragnhild hann uttala meningen hade en
varm kyss från Gomers läppar afbrudt den.
Ehuru Kolbjörn Galdes parti genom Ingels
af-lägsnande vunnit ej obetydligt, förhäfde det sig likväl
ej, utan arbetade i tysthet lika oförtrutet som hittills.
Glädjen öfver att vara qvitt den farlige motståndaren,,
åtminstone för en tid, kunde likväl ej helt och hållet
dämpas, utan kom då och då till utbrott, såsom
aftonen efter den märkliga händelsen, då några fiskare
af Ingels parti blefvo utkörda från Tunnan och
Mickel sjelf måste krypa under disken, för att ej få.
ölstånkor med mera i hufvudet. Lyckligt för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
