Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vigtigt ärende. Hvad är det frågan om?
Är det upplopp der nere?
— Inte ännu, men det kan måhända bli.
— Emot de sakramenskade utländingarne, eller
hur? sporde knekten nyfiket.
— Vet inte. Styr bara om så, att jag får tala
med kommendanten. Du har väl ingen tobak, kan
jag tro?
— Nej.
— Och inte något bränvin?
— Hvarifrån skulle jag ta’ penningar till det,
svarade vaktknekten uppriktigt.
— Här har du till bådadera, inföll Gomer och
stoppade en blank daler i hans vida ytterficka. Men
skynda dig att . . .
Sven begrep mer än väl hvad han skulle göra.
Utan att invänta slutet på Gomers tal försvann han
och kom efter ett par minuter tillbaka med den
svartmuskige vaktmästaren, den Gomer ett par gånger
sett nere i staden, men hvilkens namn han ej visste.
Han fick nu nästan ord för ord upprepa hvad han
sagt till Sven och det var ändå efter ett långt
betänkande som vaktmästaren beqvämade sig till att
föra honom in i fästningen. Väntade kanske den
svartmuskige på någon uppmuntran, liknande den Sven
fått, så fick han vänta och förgäfves ändå.
Oaktadt Gomer väl märkte att öfverste
Häger-flycht ej var vid godt lynne, sjöng han dock
oförskräckt ut med livad han hade på hjertat, ty han
hade hört sägas att öfversten. ej tyckte om personer,
som voro buskablyga af sig.
Utan att yttra ett enda ’ ord afhörde öfverste
Hägerflycht Gomers anförande. Af de sinnesrörelser,
som stundtals skiftade i hans anlete kunde man sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
