Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, att han ej var likgiltig för de skildringar den unge
smeden uppdragit. När Gomer ändteligen slutat, yttrade
kommendanten, i det han allvarligt betraktade honom:
—- Du har gjort en svår anklagelse; kan du
också svara för att den är sann?
— Jag sätter mitt hufvud i pant derför.
— Och du är säker på, att det är Skojar-Lotta
och den främmande munken, som anstiftat detta?
— Ja-
Under det öfversten gick några slag omkring
rummet, mumlade han långa meningar för sig sjelf.
Af dessa kunde Gomer endast uppfatta slutet, som
lydde så:
— När regeringen upplät Marstrand till frihamn
var det ej för att uppmuntra till olagligheter . . . Man
trotsar mig, godt vi skola se hvem som vinner.
När Gomer ändteligen redde sig till att gå, fick
han af öfverste Hägerflycht tillsägelsen att vara lugn;
intet ondt skulle hända de båda fransmännen.
Hvem var nu gladare än Gomer 1 Han tyckte
att vägen till Ragnhilds hem aldrig varit så lång.
Slutligen stod han inför den unga flickan och berättade
så omständligt som möjligt, hvad som händt honom
och hvad öfversten sagt. Han slutade sålunda:
— Väl var öfversten till en början kärf att se
på och det var naturligtvis derför att jag kom och
störde hans middagshvila, men knappt hade han fatt
höra hvad det var frågan om, så blef han helt och
hållet förändrad. Må nu Skojar-Lotta och jesuiten
lägga råd om sitt djefvulstyg, öfversten är nog karl,
han, att kunna göra alla deras ränker om intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
