Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Molnen skoekas oeh urladda sig.
K.alataaliken.
De obehagligheter, för hvilka Philip de
Mauginard-Vallé och Armand de Bousquet tidt och ofta varit
utsatta på sednare tiden, hade så fördystrat den först
nämnde, att han knappt mera var lik sig. Hans
fordna glada skämt och friska skratt klingade ej mera
genom de mörka rummen; matlusten hade i det
närmaste försvunnit, och, hvad värre var, äfven
sömnlöshet hade inställt sig. I följd häraf hade han magrat
betydligt bara på den sista veckan, hvarjemte en
lättretlighet, som ej tillhörde hans af naturen lugna
själ, förorsakade ej allenast honom, utan äfven alla
dem, med hvilka han kom i beröring, Armand icke
minst, ganska stora bekymmer och förtretligheter.
Armand de Bousquet hade en helt annan natur.
Visserligen kunde äfven han beröras af motgångar
och andra missöden, men han tog dock saken på ett
helt annat sätt. I början kunde han brusa upp rätt
försvarligt, men denna hetsighet hade snart en
öfver-gång, och när denna inträffade blef han den lugnaste
och kallblodigaste menniska i verlden. Det var grefve
Philips lycka, att en sådan vän stod vid hans sida.
Af Tufve sågo de under de sista dagarne knappt
en skymt. Sällan var han hemma och hände det
någon gång, var han bara inom dörren, vände sig
om och gick ut igen.
Den förslagne Armand hade beslutit att närmare
utspionera pater Dulons görande och låtande. Han
visste att han och hans kamrat hade en väninna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
