Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från pojkjåren - I. Skallgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genljöd af skrik och oljud. Det var en
sannskyldig illustration till den vilda hexjagten;
här snafvade en, där fastnade en annan i
snåren, där föll Torpar-Matts för ett"
välrik-tadt skott, sårad i vänstra benet.
Varma och flämtande kommo vi
ändtli-gen ut ur skogen i en liten vänlig hage.
Där stod, nästan dold af mjölkörtens
blomsterkvastar, den sannskyldiga orsaken till
skallgången och vår förskräckelse idisslande
i ädelt ko-lugn. Fruktan smittar, ty när
hon så fick syn på oss, svängde hon sin
ombundna svansstump sirligt i vädret och
gaf sig af i fyrsprång, hon också. På stora
landsvägen stannade vi ändtligen för att
hämta andan.
Emellertid började det att skymma mer
och mer, och den ena jägaren efter den
andra kom ut ur skogen. Den förste berättade
om en varg som släppt skinnet till för våra
skott, den andra ökade antalet af
ihjäl-skrämda vargar till tvänne, och så ideligen.
Däraf kom det sig att, när vi i förtruppen
hunno hem i mörkret, kunde vi tala om fyra
nedgjorda vargar, en hare och Torpar-Matts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
