Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaså, man vill icke låta höra av sig.
Så packade han in sina papper i kistan, låste
den och begynte skyndsamt att kläda av sig. Han
kröp ner i bädden, släckte ljuset och trött av
resan ooh tvånget vid supén somnade han gott.
Vid midnattstiden väcktes kronofogden av den
gyllne göken, som åter fjäskade, nu med sina tolv
rop, men somnade åter och hade en härlig dröm:
han tyckte att gamle greven kom och tryckte hans
hand. Med sitt mest förbindliga leende frambar
han till kronofogden sitt tack för den lysande
idén och för det sätt, på vilket han i dag lagt ut
den för familjen. Särskilt tackade han honom för
den möda, han, en sjuttioårig man, gjort sig för
att omsätta idén i verklighet. Så försvann
greven och kronofogden tyckte sig se stora röda, blå
och gröna blommor, som ömsom glödde, ömsom
bleknade i färger, strålande mot en gyllne grund,
och plötsligt, mitt i färgernas prakt syntes gamle
grevens nobla ansikte, men nu vemodigt, ja
sorgset. Det såg ut som om den gamle velat säga
något, men oaktat alla ansträngningar kommo ej
ljuden över hans läppar. I ett nu försvann han
och ur ett färglöst fjärran tyckte sig
kronofogden höra ett dämpat: „det blir till olycka”. I
detsamma såg han vackre Konstantin med sina
mörka, lugna ögon.
Kronofogden satte sig fullt vaken upp i sängen
och tog sig mot hjärtat, som arbetade förtvivlat
häftigt. Nikotinet gör sin verkan, sade han för
Kronofogdens pengar — 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
