Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på klippön mitt i den snabbt ilande strömmen.
Den lilla ångaren for med fart nedför sundet
invid borgens fot, tog så tvärt av åt väster och
lade inom kort till vid kajen i Nyslott. Vid
stranden rådde en ovanlig rörelse. Vad hade de att
berätta från Suikkila, var den första fråga, som
mötte kaptenen och den enda passageraren
Veik-kolin.
— Från Suikkila? Vad skulle där ha hänt?
Alla sågo bestörta och förvånade ut. — Men
Blume, herr Emil, har ni inte hört, att herr Emil
är död? Han har skjutit sig. — Och nu fick
Veikkolin veta, att när herr Paulsson samma dag
på morgonen kom upp på kontoret med ett
telegram från England, som förkunnade att
moratoriet var beviljat, att den engelska firman sände
en erfaren person att hjälpa till med att reda ut
affären, låg herr Emil död på golvet.
Med blixtens snabbhet, på ångans och
elektricitetens vingar hade det dystra budet om Emil
Blume spritt sig i hela Finland.
Herr Emil hade varit så ung ännu och icke
hunnit göra sig känd, med honom sysselsatte man
icke sina tankar så mycket. Men firman, den
gamla firman, vilken i generationer behärskat
Karelens ekonomiska liv, som ansågs så säker,
så stabil, denna stolta byggnad, vilken, likt
slottet S:t Olov där borta, höjde sig över hundratals
små handelshus och firmor, vilka alla mer eller
mindre förde dagsländans liv, skulle också den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
