Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var borta i tre år. Dock, var gång fadern
fick ett brev, torrt, kort, affärsmässigt, hade
Elli fått tre. Och nu efter år av väntan var
tiden inne, han var återkommen.
Ångaren Yrjö Koskinen lade till vid bryggan
i Joensuu. Karl Oskar Veikkolin, högst kostlig
att skåda, klädd som en engelsman, med bena i
nacken, melonformad hatt, knölpåk, gula
handskar och rutig dräkt, steg i land, förvånad
att ej träffa sin fader nere vid båten. Han tog
det som en försynens vink och begav ’sig så snabbt
han kunde, som han gick och stod, den kära,
kända vägen till det lilla, enkla hemmet.
Ellis glädje var icke larmande, icke stormande.
Stilla, undergiven och tystlåten, var hon i lyckan
likasom i sorgen. Hennes ögon lyste endast med
en varmare glans; blodet steg snabbare i
kinderna. Endast han förstod, huru glad hon var.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
