Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta, flyktiga sommar, en koncentration av
skönhet odh lycka. Hon hade kanske inom dessa
korta år känt allt, vad vi andra känna under ett
långt liv, njutit och drömt, givit det bästa av sig
själv, strålat som sommarens sol, glatt alla, som
omgåvo henne, väckt drömmar om lycka och
skönhet omkring sig, och när hon intet mera haft
att giva, så hade hon andligen dött. Och så hade
hon råkat i händerna på fröken Sandras bror,
vilde majoren, han var som höststormen i hennes
sommars liv.
— Ja, vi Segerbergar äro ett hårt och själviskt
släkte, sade hon för sig själv, och med denna
självbekännelse veknade hennes sinne. Ja, hon
gick så långt, att hon medgav, att ifall Adèle
Ol-bers, den rika, vackra och i grunden godhjärtade
Adèle Olbers, kommit in i andra förhållanden,
om denna strålande ädelsten fått en annan
infattning ... då hade hon kanske... men ack, allt
detta var nu för sent, intet kunde göras åt den
saken, på sin höjd kunde hon gå in till den döende
och säga henne detta, be henne om förlåtelse
för den hårdhjärtenhet hon ofta visat henne.
Och hon reste sig långsamt, putsade
ljuset, sköt det åt sidan, gick tveksamt mot dörren,
dröjde med handen på låset. Skulle hon eller
skulle hon icke? Â ena sidan tjänade det till
ingenting, å andra sidan så plägade man ju — det
hörde ju rent av .till god ton — man hör ju i
alla fall, om man än är fattig, till dem, som iakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
