Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en presterlig anställning. Han blef sedermera
kyrkoherde i Trosa.
Mars månad 1792, af sorglig betydelse för hela landet,
var nära att bli det äfven för mina goda föräldrar i
deras obemärkta och indragna lefnadsställning. Gustaf
III var mördad, ett pris var utsatt for upptäckten
af mördarens medbrottslige, och såsom sådana blefvo
föräldrarne angifna. En gårdsdräng på Hammora,
förlofvad med min mors huspiga, ville förtjena
det utsatta priset såsom medel till bosättning och,
efter öfverenskommelse med sin käresta, begaf han
sig till Stockholm och framförde sin angifvelse
till polismästaren Liljensparre. Denne, närmare
bekant med min far, fann genast det orimliga i
saken, och skickade angifvaren till högvakten,
der han t. v. arresterades. Som den äldste af
bröderna Lagerheim (Karl Olof) vid samma tillfälle
var vaktbefälhafvare, blef händelsen snart bekant i
Lagerheimska huset, hvarifrån ytterligare sådana mått
och steg vidtogos att någon inställelse eller förhör
med de angifne icke kom i fråga, utan saken förföll
utan allt uppseende och buller. Sedan föräldrarna
samma år om hösten inflyttat till staden, fick jag
fortsätta mina afbrutna matematiska, studier hos
d. v. premieringeniören vid landtmäterikontoret,
Öfverbom, hvars lätta, klara framställning af ämnet,
gjorde denna undervisning för mig ganska angenäm. Det
blef också beslutet att jag påföljande vår skulle
aflägga landtmäteriexamen tillika med 6 stycken
landtmätarelever, som i sådan afsigt äfven läste
för Öfverbom. Den utsatta dagen kom, den 5 April
1793, och med den min bäfvan ej för utgången af
examen, men för dess offentlighet, hvilken för mig
var lika motbjudande som ovanlig. Snart förgick
likväl denna bäfvan; min öfverlägsenhet öfver de
andra examinandi blef allt för märkbar och äfven af
examinator framhållen. Jag skördade bifall och var
öfverlycklig af den tillfredsställelse, som lyste ur
min gode fars ögon, och ännu mer af de glädjetårar
hvarmed min ömma mor mottog underrättelsen om min
triumf. Jag glömmer aldrig den dagen och den följande;
då jag fick ett förordnande att vara auskultant vid
landtmäterikontoret, hvilket dyrbart dokument, hvilket
löftesbref på framtida fortkomst! Många fullmakter har
jag sedan erhållit, men ingen i värde och betydenhet
för mig jemförlig med detta första förordnande. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
