Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stel figur, med ett entonigt uttal, som vaggade till
ljuf slummer. Jag ansåg mig ej behöfva och begagnade
ej hans lektioner. Professorn vid kåren, Sjöberg, som
läste analytisk geometri, mekanik och hydrostatik,
saknade icke kunskaper deruti, men var till figur
och beteende så löjlig att äfven hans föredrag deraf
fingo en icke ringa anstrykning. Den stackars mannen
var också mål för mycken drift, och värst af mig,
som dertill eggades af de äldre, hvilka icke ville
utsätta sig för möjligen obehagliga föjder. Det oaktadt
var jag dock länge professorns gunstling, till dess
jag en dag företog det orådet att med krita å hans
öfverrock rita en karrikatyr af honom, med diverse
inskriptioner, på hans breda och platta ryggtafla. Ej
förr än vid hemkomsten kom han under fund med orsaken
till den synnerliga uppmärksamhet, som under vägen
varit honom egnad af en svärm gatpojkar. Naturligtvis
fordrade professorn en allvarsam bestraffning åt
upphofsmannen till detta allt för långt drifna
gyckel; jag inkallades till tjenstgörande majoren
(Branderhjelm), bekände och fick en skrapa, som bar
alla märken af att icke vara med allvar menad.
Oförtjent sluppen ur den klämman, företog jag snart
ett annat spel med vår professor. Han trodde sig
ständigt omgifven af andar, hvilka varnande gåfvo
sig tillkänna, än genom att något föll i golfvet,
än genom något tillfälligt buller, en knäppning
i en möbel o. s. v. När sådant inträffade hette
det alltid: "Skynda, skynda, måla fort, mina
herrar, vi måste sluta." Det var lätt att – af
våda – släppa i golfvet en sanddosa, bryta af
en lineal e. d. – men bättre att under bordet
vid professorns plats fästa en träribba med ett
vidhäftadt snöre. Att jag höll snöret var naturligt,
likasom att en stark knäppning uppkom när lektionen
blef för långtrådig. Följden blef alltid densamma.
Vår informationskapten (Sturtzenbecker) var en man med
hufvud och insigter, men i hög grad originel äfven i
sina s. k. föreläsningar. Han lät oss efter uppgifna
mått rita fästningsverk och systemer, med fasader
och profiler deraf i alla riktningarr men gaf aldrig
förklaring deröfver. Begärdes en sådan, så svarades:
"Se i min bok," (föreläsningar i fortifikationen)
der det begärda svaret ofta söktes förgäfves.
En konduktör (underlöjtnant) Törner föreläste det
teoretiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
