Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af artilleriet, efter samma metod och till nära
lika omfång som vid artilleriregementena, och
undervisningen i teckning, som skulle meddelas af
kårens löjtnant-desinatör (Ax. Gillberg) bestriddes
af dennes bror, en ung man med god vilja men föga
öfvad förmåga.
Befälet öfver läroverket tillkom tjenstgörande
majoren, men någon tillsyn från hans sida kom aldrig
i fråga. Endast en traditionell disciplin sammanhöll
det aftynande verket.
En sergeant vid kåren, Elvius, och jag, slogo oss
tillsammans att på egen hand studera för att derigenom
med nytta kunna följa de allmänna föreläsningarna. Han
var några år äldre än jag, och i vissa stycken
mer försigkommen, men i andra mig underlägsen. Vi
kunde således vexelvis understödja hvarandra. Vårt
gemensamma mål var officers-examen – men ännu sedd
i ett dunkelt fjerran.
En dag efter slutad lektion berättade en af
kamraterna, den alltid slutne och hemlighetsfulle
Boring, att han s. d. begärt och fått
tillstånd att, efter pågående vårtermins slut,
aflägga officersexamen. Detta var för mig ett
förkrossande slag. Han, min utsedde rival, gå mig
förbi. Omöjligt! Min far, för hvilken jag berättade
min harm, äfvensom mitt beslut att också begära
examen, afstyrkte på goda skäl ett så förhastadt steg;
men förgäfves. Några dagar derefter anmälde jag mig
hos tjenstgörande majoren till undergående af examen,
på samma gång som Boring och de 4 konduktörerna
Sparre, Lithander, Liljeheim och Röök. Han, majoren,
nekade, på den grund att dessa voro officerare, men
jag blott underofficer. Obekant med de disciplinära
formerna, svarade jag – måhända – något trotsigt att
Boring icke heller var officer och att jag tänkte
att bli det. Följden blef att jag afvisades – och
det till min lycka. Boring hade emellertid ändrat sig
och fått anställning i någon civil tjenst.
Det egentliga skälet till min framfusighet hade
således försvunnit, men jag hade en gång begärt examen
och att utan giltig anledning nedlägga denna begäran,
var för min fåfänga allt för sårande. Vid början af
påföljande hösttermin uppvaktades således majoren
med förnyad anhållan, men möttes äfven då med afslag,
på ett sätt och med uttryck som en förman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
