Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig borde tillåta sig. Saken var den, som jag sedan
erfor, att mannen ville bli bjuden på frukostar, tog
äfven på embetsrummet en styrkedryck i sällskap med
sin adjutant, och var tillgänglig för handtryckningar.
Mig återstod då den utväg att direkte vända mig
till chefen generalmajor Mannerskants, en human och
hederlig gubbe. Han mottog mig välvilligt och biföll
min ansökan, så att officersexamen för Elvius och
mig omsider blef anbefald i påföljande december.
Vanligen räckte en sådan examen tvänne förmiddagar,
men vår förbittrade major bestämde den till fyra
under yttrande att jag skulle bli improberad. Elvius
hade i det föregående endast gått passivt tillväga,
och sålunda icke dragit öfver sig hans onåd. Jag
deremot, som äfven hade flera efterräkningar att
frukta af professorn, började känna hjertat allt
närmare halsgropen; men, uppmuntrad af min gode
far, lät jag dock icke modet falla, utan arbetade med
fördubblad ifver.
Ändtligen kom den både efterlängtade och fruktade
dagen. Jag var ej rätt väl till mods, så att min far
under ditvägen fann för godt att, på d. v. Malmens
källare, uppfriska mig med ett glas rhenskt vin,
hvaraf den åsyftade verkan icke uteblef. I trappan
upp till lektionssalen passerade vi professorn som,
svettig och andfådd, stånkade fram det löfte att jag
nu skulle få betala alla de fuffens jag gjort honom
under föregående lektioner. När slutligen majoren
såsom examenspræses uppkom och, med en temligen
omild blick på mig, satte sig, så var modet nära att
öfvergifva mig.
Professorn började med några frågor till Elvius,
som i allmänhet redde sig rätt bra, men då han, vid
en kalkyl höll på att misstaga sig, skulle professorn
hjelpa till rätta, och kom sjelf af sig, så att svaret
alldeles blef borttrassladt. Bland de frågor som jag
fick att besvara var en hvarå beräkningen hade af
mig blifvit förändrad och derigenom enklare än den
professorn för oss uppgifvit; denne, som ej igenkände
kalkylens form, föll genast in med rättelse; men jag,
som befarade samma trassel, som nyss förut egt rum,
anhöll, med någon ofrivillig skärpa i rösten, att herr
professorn ville dröja med sitt biträde till dess det
visat sig att sådant behöfdes. Resultatet af kalkylen
granskades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
