Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket att kunna lida med tålamod. Men nöden har ingen
lag! Genast ett bud till Forsell med underrättelse
om våra ramlade luftslott, ett bref till min far;
uppvaktning hos baron Hermelin o. s. v. samt några
för tillfället nödiga anordningar; erhöll kl. 11 på
qvällen kurirpass och depescher, och redan kl. 12
på natten d. 4 juni 1803 passerades Horns tull,
visst icke med lätt och gladt sinne.
Onekligen var det en för mig stor förlust, en känbar
motgång, att på det sätt som först erbjöds, icke få
se och någon tid vistas i London, men deremot torde
såsom verklig vinst få anses, att vår dumdistrigt
tilltänkta sjöresa icke kom i fråga att försökas.
Chefen för den i Stralsund stationerade afdelningen
af fortifikationen var en öfverste Rosenblad, en man
full af bizarra egenheter, hade vistats någon tid i
Turkiet, hade mycket derom att förtälja à la manière
de Münchhausen. Majoren Schürich, en till själ och
hjerta inbiten preussare, stel formalist. Kapten
Winblad talade jemt och mycket med starkt
utflöde från mungiporna. Flera subalterner hvaraf
en, tid efter annan, öfvade sin talent på teatern i
Hamburg. Kamratskapet var icke inbjudande. Tonen inom
garnisonsregementenas officerskorpser utmärkte sig
såsom en dålig kopia af den i Preussen. En officer
kunde icke på gatan samtala med en borgare, icke
på ett värdshus qvarstanna i ett rum der en sådan
inkom, utan att utsätta sig för duell eller tvingas
till afsked. Hvarje till garnisonen nykommen officer
bemöttes kallt, nästan frånstötande, till dess han
undergått den vanliga receptionen med blanka vapen.
Vid min ankomst till Stralsund blef jag anstäld
såsom adjutant hos öfverste Rosenblad. Angenäm och
undervisande var åtminstone icke denna tjenstgöring,
blott en dagdrifvartjenst, bestående för hvar dag i
att hos majoren uppsätta dagrapport o. d.; bevista
vaktparaden; uttaga kommendantsorderna, och slutligen
hos öfversten rita befästningsförslag, framkläckta
ur en virrig hjerna, och framför allt att höra och
låtsa tro de historier man städse behagade plugga i
mig. Snart tillvann jag mig öfverstens synnerliga
välvilja, och erhöll stundom förtroenden af rätt
sällsam art; men hans sätt att yttra denna välvilja
var, vid mer än ett tillfälle, nära att inveckla mig
i rätt obehagliga förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
