Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också begagnade jag den rätt flitigt med utfarter åt
flera håll med mitt lilla fartyg, bland andra en till
Blidö der den äldsta af mina kusiner, Carolina, gifte
sig med en hofpredikant Årman, då blifven kyrkoherde
i Mällösa pastorat i Nerike. En underlöjtnant vid
artilleriet v. Vicken, äfven tjenstgörande vid
Waxholm, medföljde. Båda voro vi såsom slägtingar i
huset marskalkar på bröllopet.
En annan utflykt från det visst icke angenäma Waxholm
förekom snart derefter, som alltid skall i kärt
minne bevaras. Då jag, efter några timmars uppehåll i
Stockholm, ämnade återvända till fästningen, träffade
jag min svåger och syster, som öfvertalade mig att
med dem afsegla till Hammora, i sällskap med grefven
och grefvinnan Cronstedt (guvernörens på Carlberg)
hvilka, med sina 2:ne fosterdöttrar, Hedda Lewenhaupt
och Margareta Gyllenhammar, ämnade der tillbringa ett
par dagar. Jag följde med dem ehuru med motvilja,
ty det förnäma sällskapet var mig motbjudande, och
de båda fröknarna hade för mig intet lockande. Detta
oaktadt, var resan rätt nöjsam; vädret var herrligt,
vinden god, omgifningarna vackra; de gamla voro rätt
trefliga, flickorna glada, samspråken lifliga. Ett
par dagar på stället förgingo rätt angenämt, men då
återresan skulle anträdas var Klint illamående, så
att jag såsom skeppare på skutan fick föra sällskapet
hem. Gynnad af väder och vind utförde jag återresan
lyckligt, men i mitt tycke, och måhända också i en
annans, alltför fort; och då jag vid Karlbergs brygga
landsatte mina passagerare, märkte jag att en af dem,
den glada, okonstlade fröken Gyllenhammar hade hos mig
qvarlemnat ett visst intresse, en känsla af sympati
för hvilken jag då icke kunde rätt väl göra mig redo,
men som snart utvecklade sig till en lugn och innerlig
tillgifvenhet, så olik de efemera tycken hvaraf jag
förut varit upptagen. Det är lätt begripligt att mina
besök i Cronstedtska huset sedermera förnyades så ofta
etiketten det medgaf, och att jag städse välkomnades
af en blick, ett leende, som visade att dessa besök
voro lika kärkomna som af mig efterlängtade.
Detta glada skifte af mitt lif blef likväl smärtsamt
afbrutet genom min vördade och älskade fars död den
6:te november. Slaget var icke oväntadt men kändes
dock djupt och bittert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
