Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte att bli det; för det senare åter Lefrén och
jag. Af de ständigt förekommande striderna, äfven
utom brigaden, må blott en anföras, emedan den
väckte ett visst uppseende och betydligt inverkade
på min samhällsställning. Samtliga kamraterna hade
öfverenskommit att till en festmiddag inbjuda vår
förre professor, den allmänt värderade J. Svanberg,
och löjtnant Whitlock hade åtagit sig att ombesörja
denna tillställning. Middagen utsattes på samma
dag som general Tibells afskedande stod att läsa
i den officiella tidningen, hvaraf också ett
exemplar fans framlagdt till beskådande. Derutaf
uppkom genast ett spändt förhållande som efter
middagen utbröt i allvarsamma uppträden. Whitlock,
understödd af Forsell, uppträdde nämligen med det
påstående att sedan nu general Tibell vore, såsom
känd riksförrädare, afskedad, hans porträtt skulle
nedrifvas från väggen i kårens embetsrum. Såsom den
äldste af motpartiet (Lefrén var för tillfället
frånvarande) blef det min lott att bestrida, så
väl den lögnfulla beskyllningen, som den för kåren
vanhedrande handlingen, i början ensam, men sedan
värjorna blifvit dragna, och ultima ratio skulle
anlitas, förklarade sig alla mot de båda angriparne,
hvilka snöpligen nedtystades. Porträttet fick alltså
fortfarande pryda den plats som kårens skyldiga
tacksamhet mot en förtjenstfull och aktad chef
detsamma anvisat.
Hvad som lätt kunde förutses inträffade, också:
affären framfördes, med tillägg och vanställningar,
till högre ort. Ett par dagar derefter blef jag
uppkallad till general Adlercreutz, som i häftiga
ordalag förehöll mig: trots emot regeringens
beslut, indisciplin m. m. d. men som, efter
erhållen upplysning om rätta förhållandet, ej
allenast ursäktade sig utan äfven i allo gillade
mitt tillgörande, men förkunnade mig tillika
att jag var befald att genast inställa mig hos
h. k. h. kronprinsen att ytterligare stå till
rätta. Förgäfves anhöll jag att generalen ville åtaga
sig mitt försvar hos prinsen. Han gaf mig blott det
råd, att lugnt mottaga stormen och efter dess slut
anhålla att få förklara mig. Stormen uteblef icke,
men den aflagda förklaringen mottogs välvilligt
och syntes för tillfället nöjaktig, men qvarlemnade
dock hos den höge herrn ett visst misstroende som
af min f. d. gode vän, n. m. bittra motståndare
Forsell, underblåstes. Följden deraf uteblef icke
heller. Kronprinsen hade någon tid förut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
