Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
general Adlercreutz låtit säga mig att jag
var en af dem som han utsett till adjutant hos
sig, vid en snart skeende komplettering af hans
adjutantkår. Kompletteringen egde rum snart derefter,
men jag blef tillsvidare utesluten.
Min sedan förra året vacklande helsa hade blifvit
allt mer och mer aftagande. En brunnsdrickning ansågs
derför nödig fram på sommaren, och Söderköpings
helsokälla förordnades såsom dertill tjenligast. Ännu
ett skäl förefans, tyvärr, att pröfva detta
helsomedel. Vår lille Karl, 2 1/2 år gammal, hade ej
ännu försökt att eftersäga ett enda artikuleradt ord,
och säkra spår till hörsel kunde ej heller hos honom
förnimmas. Var döfheten en följd af organiskt fel, eller var den
tillfällig? Det senare kunde möjligen afhjelpas, och en brunnsdrickning ansågs
böra försökas. Snart visade sig dock olyckan i sin
rätta skepnad; den var obotlig. Sorgen var djup och
bitter, den blef lifstidslång! Jag led till kropp
och själ. Ännu återstod mig en bitter pröfning:
min intime vän och f. d. kamrat Strålin hade sedan
någon tid varit plågad af ett ondt, som ofta påkom
under formen af ängslan och själslidande. Han skulle,
enligt läkares råd, dricka brunn, och vi hade uppgjort
den plan att följas åt till Söderköping. Vår afresa
var redan utsatt och jag afvaktade endast den gode
vännens ankomst till Stockholm, då i dess ställe ett
bref erhölls med underrättelse att han, ämnande sig på
jagt, hade vid bössans laddning troligen begått någon
oförsigtighet. Skottet hade träffat honom i hjertat!
I den mest nedstämda sinnesförfattning anträdde
vi, min hustru och jag med barnen, vår resa, först
till Sundbyholm, der vi tillbringade några dager
och qvarlemnade tvänne af barnen, och derefter till
bestämmelseorten. En obehaglig resa, under ständigt
illamående, sinnesoro och dystra aningar.
Min brunnsdrickning blef ej långvarig; den utbyttes
efter några dagar mot sjuksängen; det onda
tillväxte hastigt och snart visade sig symptomer
som bådade en nära förestående upplösning, hvilken
ock af tvänne tillkallade läkare med bestämdhet
förutsades inträffa inom dygnet. Men en sund fysik
och brunnsläkarens doktor Noræi stundliga omsorger
åstadkommo en brytning; krisen framkallades genom
yttre stillhet och lugn – men ack! i ett själslidande
som jag ännu med fasa erinrar mig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
