Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte mig flyttad till ett annat lif, der mig
förelades valet emellan att blifva den sällaste
eller den osällaste af alla skapade varelser – och
jag valde det senare! I ögonblicket var icke endast
jorden utan ock hela skapelsen med allt hvad deri
funnits förstördt, förintadt, och ur det omätliga
kaos som deraf uppkom frambröto röster som förföljde
mig med jämmer och förebråelser för den förstörelse
och de lidanden jag förorsakat. Under allt detta
kringfördes jag i ett ofantligt kretslopp såsom
en planet i rymden, bemödande mig, och med hopp,
att kunna återställa allt i sitt förra skick, men
vid en viss punkt på denna bana försvann åter detta
gäckande hopp och utbyttes mot vissheten om att de
redan profvade qvalen skulle, under ständigt stigande,
fortgå i evighet. Detta var den 5 juli, fasansfull
i åminnelse.
Omsider någorlunda befriad från sinnesförvirring, fann
jag med förundran doktor Noræus och sköterskan vid
min säng, båda vid helsa och lif, och snart derefter
infann sig äfven grefve Cronstedt, för hvilken jag
bittert beklagade att såväl grefvinnan Cronstedt som
min hustru omkommit i den allmänna förstöring som jag
olycklige vållat. För att trösta mig och reda mina
ännu förvirrade begrepp, hade grefven den godheten att
hemta dem båda, ehuru de – kl. 4 på morgonen – nyss
sökt någon hvila efter en förut hos mig genomvakad
natt. Deras ankomst återgaf mig klarhet i begreppet
och visshet om att de utståndna skräckscenerna endast
varit foster af en sjuk inbillning. Från detta
ögonblick var sjukdomen bruten och lifskraften
återväckt. Några dagar derefter ansåg läkaren
en hemresa både möjlig och nyttig, under vilkor
af små dagsresor och åkning i täckt vagn. Grefve
Cronstedt hade då den godheten att, med begagnande
af min vagn, öfverlåta sin plats i sin egen, och
den goda grefvinnan åtog sig obehaget att jemte
min hustru under resan vårda den ännu ganska svaga
konvalescenten. Första dagsresan till Norrköping, 1 1/2
mil var allt hvad jag förmådde uthärda; men med af
rörelsen och sommarluften någorlunda stärkta krafter,
hade jag ändtligen, vid slutet af 4:de resdagen,
den glädjen att återse det kära efterlängtade
hemmet. Tillfrisknandet gick ovanligt fort: Redan den
20 juli, min hustrus namnsdag och vår förlofningsdag
(således blott 14 dagar efter den utståndna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
