Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommen på fältet, träffade jag några af kamraterna,
hvilka i samma afsigt som jag begifvit sig åt
detta håll. Vi kommo öfverens att söka vår general
i Paunsdorff. Men det var redan temligen mörkt, och
vi togo på vinst och förlust den första väg vi trodde
leda till målet. Lyckligtvis var det den rätta. Dikena
på båda sidor om vägen voro fulla med blesserade
uslingar som krälat dit för att vara i skydd för
skottlinien. Hvilken jemmer och bön om hjelp af
både vän och fiende! Några af de minst sönderskjutna
lyftades på våra och våra ordonnansers hästar, och
af oss bredvid gående understödde, blefvo de lemnade
i ett till hälften nedbrändt hus, dem sjelfva likväl
till föga fromma. Många välsignelser för detta usla
biträde; det enda för oss möjliga.
I en usel koja, som genom sin aflägsenhet undgått
den öfriga byns förstöring, träffade jag ändtligen
general Adlercreutz i sällskap med generalerna Bülow
och Wintzingerode. Den förstnämde befalde mig att i
det s. k. Hoffet, ett större stenhus som ensamt syntes
oskadadt i den öfrigt totalt nedbrunna byn, efterse
om någon lägenhet fans, i hvilken kronprinsen kunde
drägligt tillbringa natten. Det var ingen lätt sak
att armbåga sig fram genom massor af ryssar, hvilka,
sedan de fullständigt utplundrat allt flyttbart,
nu äflades med att bortbära dörrar och fönster,
för att jemte taflor, speglar, pianos, m. m. dermed
underhålla bivuakeldarna.
Att hindra plundringen var lika omöjligt som att finna
ett enda beboeligt rum i hela den stora bygnaden;
jag skulle också med detta besked gå derifrån, då
jag från ett aflägset rum fick höra ett fint jemrande
läte, besvaradt af grofva skrattsalvor. Ankommen dit,
möttes jag af en syn som grep mig smärtsammare än
allt det lidande jag nyss förut hade bevitnat.
I ett stort ödsligt och utplundradt rum med öppna
fönster, låg på golfvet en stackars qvinna med ett
nyfödt barn. En kossack ville frånrycka henne de
klädespersedlar som utgjorde hennes bädd, och andra
dylika vilddjur voro sysselsatta att aflyfta dörren
hvarigenom den kalla vinden fick fritt spelrum utåt
de nakna väggarna. Med tecken och hotelser lyckades
jag att åt den lidande varelsen frälsa både dörren
och den usla bädden; båda funnos ännu orubbade då jag
efter en stund återkom i sällskap med en preussisk
officer, som anskaffat ett par man till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
