Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sauve-garde vid dörren. En sådan vakt våldföres sällan
af ryssar, aldrig af kossacker. Den beskrifning, som
den arma qvinnan, knapt hörbart, lemnade oss öfver
sitt utståndna lidande, var hjertslitande. Jag vill
ej återkalla minnet deraf.
Ett par timmar förut fick jag bevitna en tilldragelse
som på mig gjorde ett smärtsamt intryck och ännu står
liflig för min inbillning: Jag hade tillika med min
ordonnans skjutit några illa och obotligt sårade,
af sina egare öfvergifna hästar. Strax derefter
anropades jag af en usling, en fransk underofficer,
som berömde min barmhertighet mot de arma djuren,
och bad, eller rättare, fordrade samma barmhertighet
mot sig. Jag kan ej, sade han, räddas, se, hvad jag
lider – han blottade sin af en kula upprifna mage –
förkorta nu detta lidande! Mitt nekande, mitt löfte
att söka skaffa hjelp, förargade honom; han kallade
det qvinlig vekhet, missförstådt medlidande. (Och han
hade rätt!) Då han icke kunde få sin önskan uppfyld,
begärde han vin eller bränvin. Jag hade en flaska
af det senare, likaså ordonnansan. Vi gåfvo honom
dem; han tömde dem till sista droppen, önskade oss
farväl, och beredde sig att ståndaktigt kämpa de
sista qvalfulla timmarne.
Nöden har ingen lag. Kronprinsen sjelf måste bivuakera
på slagfältet, i ett improviseradt tält, bildadt
af uppresta stänger, täckta med halm och några,
på fältet funna soldatkappor. Framför öppningen
tändes en väldig eld, och kring denna lägrade sig
generaler och stabsofficerare om hvarandra, hvar och
en tvifvelsutan af hjertat tacksam för den lyckan
att hafva undsluppit det öde som drabbat tusentals
omkring oss liggande döda, döende och stympade.
Följande morgon kunde tydligen skönjas att fienden
lemnat slagfältet, dragit sig in till Leipzig och,
för att betäcka sin reträtt, qvarlemnat starka
detachementer i de staden närmast omgifvande byarna,
hvilka således måste intagas innan sjelfva staden
kunde eröfras.
Samtidigt med stadens anfallande på norra och
södra sidorna, af schlesiska och böhmiska arméerna,
stormades den östra eller s. k. grimmaiska porten af svenska och
preussiska kolonner, under general Adlercreutz’s befäl. Öfver allt möttes
de stormande af ett förtvifladt motstånd, hvilket
likväl icke förmådde hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
