Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de allierades anfallskolonner att framrycka och på
samma gång intåga i staden. Vid middagstiden var
Leipzig helt och hållet i de allierades våld.
Några särskilda vid stormningen förekomna
omständigheter må här anföras, för så vidt de röra
mig personligen.
Efter intagandet af ett par envist försvarade byar,
och innan ännu de till stadens stormning beordrade
trupper hunnit framkomma, gjorde general Adlercreutz,
åtföljd af öfv. löjtn. Peyron, löjtn. Carl Rosen och
mig, en rekognoscering af de närmare omgifningarne,
likväl med ringa vinst, utan att kunna upptäcka
infarten till staden. Ett par ryska batterier hade
blifvit framförda, hvilka utan allt ändamål besköto en
framåt fältet utskjutande kyrkogårdsmur, krenelerad
och af infanteri försvarad. Jag fick befallning att
föra undan dessa batterier, men anhöll att få föra
dem närmare, för att från något passande ställe
med dem kunna förstöra de barrikader som fienden
säkerligen under natten uppfört vid ingången till
förstaden. Det nekades. (Dock visade det sig sedan
att denna åtgärd hade varit ganska behöflig och
för oss sparat mycket folk.) Under tiden hade en
preussisk bataljon framkommit, och ännu en syntes
på något afstånd. Generalen befalde mig att med
den framkomna bataljonen gå längs stadsmuren –
eller rättare sagdt husen – som utgjorde gränsen
mot fältet, samt att från någon af der förmodligen
varande portar intränga och sedan stöta till de
egentliga anfallskolonnerna. Så orimlig denna order
föreföll mig, vågade jag naturligtvis icke göra någon
anmärkning, utan tågade åstad. Efter någon stund
upptäcktes också ett porthvalf, som på afstånd syntes
öppet, eller i saknad af stängselportar, men som vid
ankomsten tillstället befans nyligen – förmodligen om
natten förut – igenmuradt. Men för att komma till
och ifrån denna port hade vi varit nödsakade att
tränga igenom lemningar efter en massa dels brända,
dels sönderslagna trossvagnar o. d. liggande i en
sammanhängande linie framför husen, från hvilkas
fönster vi fingo en väl underhållen gevärseld,
som kostade oss omkring 30 man. Den preussiska
bataljonschefen pesterade med ifver emot vidare försök
i den vägen; och då, i händelse vi någorstädes lyckats
inkomma, vi hade varit alltför långt aflägsnade från
hufvudanfallet, beslöt jag att återvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
