Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knapt återkommen med den förut ganska medtagna
bataljonen, befalde generalen mig att genast börja
stormningen. Peyron skulle med den andra preussiska
nyss ankomna bataljonen, understödja; Carl Rosen
åtföljde mig, och generalen sjelf for tillbaka för
att påskynda anfallskolonnernas framkomst.
Framkomna till infarten till staden, funno vi den
breda gatan barrikaderad med grofva palissader,
försvarade af täta truppmassor, till venster den
krenelerade kyrkogårdsmuren, till höger stora hus
från hvilkas fönster och takgluggar gafs en oaflåtlig
eld, likasom från muren och från barrikaden. Ett
ögonblick såg det förtvifladt ut; intet redskap fans
till förstöring af barrikaden, flera soldater började
vika tillbaka, satte bajonetten mot bataljonschefen
som ville mota dem; ett par af dem blefvo nedhuggna;
och den efterföljande bataljonen uppkom nu äfven och
trängde fram den förra. Man kastade sig i massa på
palissaderna för att rifva dem lösa, en och annan
började lossna och blef kulldragen. I detsamma
kommo under hurrarop några svenska bataljoner –
deras anförare, stabsofficern major v. Döbeln
blef genast skjuten – modet lifvades, allt flera
öppningar uppkommo i barrikaden; det värsta var nära
undangjordt, då general Adlercreutz ankom med en
brigad preussare jemte svenskt artilleri. Nu gick det
framåt, ehuru fienden steg för steg tappert försvarade
sig, och gjorde segern för oss dyrköpt. Svenska
trupperna förlorade omkring 150 soldater dödskjutna
och nära 100 blesserade. Af officerare blef en
dödskjuten och 8 sårade, ett betydligt antal i
förhållande till den använda styrkan, ty svenska
trupperna uppgåfvos till 6 bataljoner, men utgjorde
knappast 1,200 man.
Jag var äfven bland de sårades antal och måste draga
mig ur striden, just i det afgörande och efterlängtade
ögonblicket, då general Adlercreutz ankom med friska
trupper.
Som jag likväl kunde qvarsitta på hästen, blef
det mig möjligt att, åtföljd af grefve Carl Rosen
och min ordonnans, komma ur trängseln af de packade
truppmassorna, och steg för steg aftaga till närmaste
by, Reudnitz, vid hvars stormning och intagande
vi några timmar förut deltagit. Här blef jag af
en preussisk läkare förbunden, sedan jag likväl,
till dennes stora förundran, sjelf utdragit kulan
ur såret. Det förunderliga härvid var följande:
Skottet träffade i bröstet nära hjertat; kulan,
som gått igenom rock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
